Meatfree monday on a sunday

Snart så kommer det uppdatering här. Bl a på den här finfina varm-kalla salladen som var så god. Har mer som jag verkligen vill skriva om, det kommer inom kort. Hoppas ni inte tröttnar på att kika in här. Det vore så tråkigt. 
 
 
Det var en god sallad.
 
 

Kryddrostad blomkål

Tycker du om blomkål? Jag gör det, kan lätt äta den rå. Fast det är något lite skumt med blomkål ändå. Jag är mest skeptisk till kokt blomkål. När mamma gjort en söndagsstek och har kokt brysselkål  och blomkål till, är det dock fullkomligt underbart. Men det är ändå något med just kokt blomkål som, ja jag kan inte sätta fingret på det. 
Men det här. Allt det som är gott med blomkål finns i denna ugnsform. Krispigheten är kvar och kryddningen ger den oande höjder.
 
 
Jag (och tack och lov min familj) tycker mycket om indisk mat och nu i skrivandets stund inser jag att det blir allför sällan vi äter indiskt. Får ordna det. När sonen fyllde år för ett bra tag sedan, så vill han återigen att vi skulle ha Chicken Korma (egentligen ville han ha Lamb Korma, men jag anar att det blir för dyrt att bjuda fjorton pers på lamm.) Jag hade tänkt att ha lite bufféaktigt men det hanns inte riktigt med samt så var ugnen  upptagen för naan-bröd, men när vi i familjen åt rester dagen efter hann jag göra blomkålen. Vilken tur. Så god den blev. Jag tyckte var lite tråkigt att jag inte prioriterat det till gästerna men jag anade faktiskt inte hur gott det skulle blir.
 
Receptet tog jag återigen från David Batras "inte så tråkiga indiska mat".
 
Kryddrostad blomkål

1 blomkålshuvud
1 tsk spiskummin
1 tsk garam masala
½ tsk chilipulver
½ tsk gurkmeja
Neutral rapsolja
salt och pepper
 
Sätt ugnen på 225 grader. Skär blomkålen i buketter och blanda med 2 msk olja och kryddor på en plåt. Krydda med salt och peppar. Rosta i mitten av ugnen cirka 25-30 minuter.
 

Varm choklad

Jag är nog inte redo än att ge dig mitt ultimata varmchoklad recept än. Egentligen skulle jag vilja att vi går en långpromenad i kylan först, när vi gått typ halvvägs, överraskar jag dig. Halar upp en termos med den ultimata chokladen och  goa frallor ur ryggsäcken. Du slås av häpnad och sedan får du receptet. Så får det bli ;)
Fast innan dess, så här en vanlig tisdagskväll, när det inte ens är särskilt kallt så duger det gott med en rätt vanlig variant, dock med lite marshmallows och vispad grädde. Så visst blev den lyxig, men inte som den ultimata.

Sambal Oelek-kotletter

Hej! Det är Alice här! Världens bästa tjej!!!!! :) (Jag vet att mamma tycker det)
 
Nu är Catrin här. Så kan det gå när man loggar in i bloggen och inte själv börjar skriva med en gång. Dottern har helt rätt, så det får stå kvar. (Hon kan mitt inlogg också så, he he, en vacker dag gör hon kanske inlägg här utan att jag ens vet om det.)
 
Maken spelade musik här hemma idag som det var något bekant med. Nja, inte själva musiken utan rösten. En röst som jag tycker är underbar. Det var tydligen Jimi Jamisons, sångaren i Survivor, soloplatta. Visste inte att han "gone solo". Jättemysigt med en rejäl flashback till de ljuva ungdomsåren när jag varvade Survivor och Magnum på min vansinnigt käcka skivspelare. 
 
Nu blir det en snygg övergång till kotletter.
 
Jag kan inte steka kotletter. Min mamma kan. De blir så himla goda hemma hos henne. Fin stekyta och så möra. Jag har stått bredvid henne när hon steker, allt för att jag skall lära mig men nej, stört omöjligt. Jag är obildbar och kotletterna blir astrista. När jag då har åtta kotletter hemma hos mig, så gör jag Sambal Oelek-kotletter i ugn. De skall vara där länge, så det är bra att förbereda till nästa dag. I morgon är det dottern som blir glad av maten. Hon gillar dessa stenskarpt och helt skall det vara tunn-tunn pasta till som vi kallar det. Urtunna spagetti helt enkelt. Det är värt det. En glad dotter är ljuvligt.
 
Sambal Oelek-kotletter
 
7-8 st benfria kotletter
2 dl creme fraiche
3 dl grädde
½ dl soja
1½ tsk sambal Oelek.
 
Lägg kotletterna i en ugnsfast form. Blanda ihop övriga ingredienser och häll ut dem över kotletterna. 175 grader i 1½ timma. 
 
Denna gång stekte jag till kotletterna innan jag lade dem i formen. Det har jag inte gjort innan. Ville ge dem lite yta först, få se om det blir bra.
 
Annars nu för tiden känns det mest som jag vill vara här 
 
 
eller här
 
 
där det finns sådana här
 
och man kan vara där
 
 
eller stanna kvar hemma på Getterön och ha en sådan här dag
 
 
Men, jag folkar nog till mig till advent. 
 
 
 
 
 

Fisksoppa till Herr Nilsson

Hallå där kära ni.
Idag var första dagen det var riktigt mörkt när jag cyklade hem från jobbet i småregnet. Det innebär alltså början av månader i mörker både till och från jobbet. Vad jag tycker om det lämpar sig inte i skrift. Tur dock att jag har en kollega som ibland tjatar ut mig på lunchrasten, så man får sig några minuter dagsljus. Det är sådana här dagar som jag egentligen vill sitta inne och försvinna i en bok. Då är mörkret mysigt.
I morse kändes det nästan som jag vaknade i en roman. När jag snoozat färdigt och precis skulle gå upp fastnade jag i nyhetssändningen då de rapporterade om konstsamlingen som hittats i Tyskland, hemma hos sonen till en avliden konsthandlare. Jag kom nästan i samma stämning som när jag läste en av mina favvoböcker på senare tid, Vallgrens Kunzelmann&Kunzelmann. Där är ju pappan i och för sig en grymt skicklig konstförfalskare men hallå, jag är vansinnigt trött på mornarna så en sådan parallell är lätt att dra då. Have mercy. Vakna av en häftig nyhet, som man lika gärna kunde läst i en roman, hör sannerligen inte till vanligheterna. Åh, vad jag vill veta mer om hur de där tavlorna hamnat hos konsthandlaren, tyvärr är väl dock förfärliga historier som rör sig bakom. Värdet var ju så enormt stort på konsten, tror det var uppskattat till typ 8 miljader, så förhoppningsvis triggar det igång någon med skrivandets gåva att göra en roman av det. 
 
 
 
Nog om detta. 
 
Herr Nilsson är du där? Här kommer receptet på fisksoppa jag lovat dig. Bjud för allsinna dar inte din grannfru på soppan, för det är henne jag fick receptet av för hemskt länge sedan. Jag kallar den för grannfruns fisksoppa, för det var hon till oss när hon bjöd på den.
 
Receptet skall vara till fyra personer. Även om soppan är rätt matig får du ändå hitta fyra personer som ätit strax innan om de skall bli mätta, så tänk större ;)
 
Grannfruns fisksoppa

400 g fiskfilé
2 st paprikor i olika färger
1 st gul lök
2 st vitlöksklyftor
200 g isbergssallad
2 dl creme fraiche
1 dl torrt vitt vin
8 dl fiskbuljong
1 tsk salt
2 dl riven lagrad ost
1 knippa dill
c:a 100 g skalade räkor
 
Skär fisken i mindre bitar. hacka löken. Strimla paprikan och salladen. Fräs grönsakerna i grytan. Rör i creme fraiche, vinet, buljong och salt. Koka upp. Lägg i fisken och låt koka i fem minuter. Rör ned osten, dill och tillsist räkorna. 
 

Nu undrar ni andra hur det gått för den stackars kycklingen som förpassades till kylen i gårdagens inlägg. Josåserniatt, nu är hon i alla fall söndersliten och stekt. Det där med tranchering är tyvärr inte riktigt min grej, här blir det mer ituslitning av köttstycken. Beror på inkompetens och slö kniv. Fortsättning får följa. Nu ligger liksom kycklingen enbart färdigstekt här och jag vet inte vad jag skall göra med den. Kanske blir det en sådan kycklingsoppa som man åker hem med till folk som är sjuka i amerkanska filmer. Jag har dock inget sådant recept men jag har alltid längtat efter att äta en sådan soppa. Kanske botar den lättare höstdepressioner också?
 
Grotesk kyckling, tillpiffad med lite timjan
 
Min älskade stekgryta.
 
 
 
 
 
 
 
 

Crispy chili potatoes

Vilken tur att jag gillar att planera och laga mat, tänker jag ibland. För det gör jag, ibland. Verkligen inte alltid.
 
Idag är en sådan dag då jag verkligen inte har lust och då tänker jag att det är tur att jag i alla fall gillar det ibland. Vissa gör ju inte ens det. Vad jobbigt det måste vara. Idag blängde jag illa på den hela, frysta kycklingen jag tagit fram. Varför plockade jag fram dig? Kunde inte förmå mig till att tillaga den. Den stackarn åkte in i kylen istället med förhoppningen att i morgon när jag kommer hem från jobbet har jag lust att tillaga en hel kyckling. *Håller tummarna*
 
Häromdagen var också en sådan dag också. Då hade jag köpt på mig en Skaldjurssås. Det gör jag inte igen. Suck! Jag vill också göra det asalätt för mig ibland.
 
Suck, men barnen är goa i alla fall.
 
Fast äta ville vi göra idag med även om det inte blev någon kyckling. Så jag tog fram tjocka pommes frites ur frysen och färdiga hamburgare (Ja!) Men lite kul blev det. Jag gjorde den tomatsåsen ur David Batras inte så tråkiga indiska mat, som jag tänkt testa ett tag. Egentligen ska man fritera potatis själv men ja, ni fattar att något sådant händer inte här idag, och sedan vända runt dem i såsen så där rejält. 
 
 
Tomatsåsen blev så god. Jag hade tänkt testa den som en sidorätt till indisk mat någon gång, det kommer jag att göra för den blev jättegod. 
 
Crispy chili potatoes.
(enbart själva tomatsåsen, skriver inte ut receptet helt med den potatishanteringen. Önska dig boken i julklapp eller låna den av mig. Finns så mycket mysigt i den.)
 
3 scharlottenlökar
1 klyfta vitlök
1 msk finhackad färsk ingefära
1 röd chilifrukt
2 dl passerade tomater
3 tsk strösocker
Saften av en lime
 
Kärna ur och finhacka chilin. Fräs lök, vitlök, ingefära och chili i 2 msk olja i en stor stekpanna. 
Tillsätt tomater, strösocker och limesaft. låt puttra ihop cirka fem minuter. Smaka av med salt och peppar.
Dränk potatisen i tomatsåsen.

Fläskfilégratäng med bacon

 
Får man fresta med ytterligare en gratäng? Det är en gratäng jag skrivit om tidigare här i bloggen, som jag fått flest "likes" på, nämligen Exotisk fläskfilé. Ett helt gäng människor har gjort den och tycker den är sååå god. Jag vet inte om denna når upp till samma nivå men den var grymt god, så testa den här med. 
 
Fläskfilégratäng med bacon
 
500 g fläskfilé
1 tsk fransk örtkrydda
1 pkt bacon 
1 vitlöksklyfta
1 kruka basilika
150 g riven ost
2 dl grädde
1 dl creme fraiche
10 cocktailtomater
 
Ansa filén från hinnor. Salta, peppra, och krydda runt om med fransk örtkrydda. Linda in filén i bacon. Bryn den runt om i smör tills den fått fin färg. Skär filén i skivor. Skala och finhacka vitlöken. Plocka bladen av basilikan, spara några hela blad till dekoration, hacka resten. 
 
 Spara några hela blad...
 
Mixa nog hackad basilika med osten, grädden och creme fraichen till en härligt ljusgrön sås. (Obs frestas inte att salta såsen, rätten blir salt nog ändå). Lägg köttet i en smord ugnsfast form, spid över vitlöken. Häll sedan över basilikasåsen och toppa med halverade cocktailtomater.
 
Tillaga i 225-gradig ugn i cirka 15 minuter, tills gratängen fått fin färg. 
 
Garnera med basilikablad och riven parmesanost.
 
 
Hade en öppnad påse med minimozzarella i kylen, så jag tog lite tomater och gurka till dem. Joxade runt dem i den grymt goda kryddmixen jag köpt på Oil&Vinegar i Malmö.
 
 
Har ni vägarna förbi en Oil&Vinegar-affär någon gång, gå in, smaka och bunkra upp lite kryddmixer av olika slag. De har så mycket gott. (Vad jag önskar att jag var sponsrad, he he)
 
Som ren dipp är den gudomlig.
 
Avslutar inlägget med lite burkkärlek. Harissa köpte jag på mig en burk av när vi var i London senast. Det finns ju givetvis även här, men i och med att jag visste precis vad jag skulle använda burken till och jag älskar att ha resminnen omkring mig var det ju så lämpligt. Jag fick dock aldrig någon kläm på riktigt vad jag skulle använda Harissan till tyvärr. Har någon något tips? Jag använde en klatt, och sedan hann den bli dålig innan jag kom på något ytterligare att laga med den.
 
 
Sedan en solklar burk. Det är klart att jag skall ha en Chestnutburk. Jag blev så glad när jag fick den. Om jag kan komma på någon användning för kastanjepuré är jag väldigt tveksam till, men burken i sig är klockren. <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Varm macka

 
 
Det här mina vänner är bilden på ren och sann lycka. Det är även rejält fjäsk för sonen, fast det är han värd, han är världsbäst. Köpte få men asdyra kantareller på Ica, fyllde på med några champinjoner. Stekte upp dem med lite scharlottenlök. La det på skivor av gott lantbröd, några skivor chevré och prästost på det och in  ugn en liten stund. Så gott det blir, glad att det finns en till i familjen som gillar den kombon. "Naturligt svingott!" kommenterade sonen. 
 
Nu friskar Simone i och vi dricker glögg. Det får man göra i slutet på oktober när det är storm. Sådetså!

De ultimata kanelbullarna

Det är söndag och regnet faller lite lätt på hustaket. Just där jag sitter just nu har vi platt tak och därmed hörs regnet lite extra väl. Jag tycker det är så mysigt. Älskar det ljudet samt hösten och dess mustiga färger. Den här hösten i synnerhet har det varit lätt att tycka om, den har ju varit magiskt vacker.
Året rent allmänt har ju varit kanon, sommarn tog sig efter ett tag och blev ju jättefin. Sommaren går sedan över i en som höst är ljummen och klar. Att det regnar lite nu tycker jag verkligen vi kan förlåta. Skulle inte förvåna mig ett dugg om året avrundas med att vi får en jul där feta, fina flingor dalar ner vykortsvackert. Då går ju 2013 till historien som det året man vill kopiera årstiderna rakt av hädanefter. 
 
Så här såg det ut när jag kom till jobbet häromdagen
 
Jag har bakat kanelbullar i alla år. Visst har det blivit goda, men sist jag bakade blev det gudomliga. Jag fick lova barnen att baka detta recept hädanefter. Hittade receptet i ett av de nyare numren i Allt om mat, och precis som jag snuddade vid i föregående inlägg. Allt om mat kan man lita på. I texten innan receptet står det.
"Här är de ultimata kanelbullarna. Mycket smör, mycket kanel och mycket kardemumma- bättre än så här blir det inte"
Jag säger bara "Amen!" till det. Redan när degen jäste kändes det på doften att det här skulle bli bra. Vaniljsocker i degen har jag aldrig haft tidigare, rackarns vad det gjorde skillnad både i doft och som det senare skulle visa sig, smak. Smart tyckte jag också att det var att vispa ihop fyllningen innan man bredde ut den, det har jag heller aldrig gjort tidigare. Sedan som kronan på verket fattade jag äntligen hur man skulle snurra ihop bullen så man får en snygg knut. Så resultatet blev en grymt god bulle som "dröp av smör" när den var färdig, dessutom var bullarna de snyggaste någonsinn i det här huset.
 
Nöjd, jo men visst. 
 
Klassiska kanelbullar (Allt om Mats recept)

150 g smör
5 dl mjölk
1 msk grovstött kardemumma
50 g jäst
1½ dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
½ tsk salt 
13-14 dl vetemjöl + 1 dl till utbakning ( 780-820g+60g)
 
(Vetedegen, en användbar grunddeg)
Smält smöret. Tillsätt mjölk och kardemumma och värm till fingervarmt. 
Smula sönder jästen i en bunke och vispa ihop med smörmjölken. Tillsätt socker och vaniljsocker. 
Arbeta in salt och mjöl till en jämn deg. Arbeta degen ca 5 min i en hushållsassistent eller 10 min för hand. Låt degen jäsa övertäckt ca 1 timme. 
 
Till 30 bullar:
1 sats vetedeg,.
200 g rumsvarmt smör
2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2½ msk mald kanel
 
Pensling: 
1 ägg + 1 msk vatten
 
Garneringen:
4 msk pärlsocker
1 msk grovstött kardemumma
 
1. Gör vetedegen enligt grundreceptet
2. Vispa ihop smör, socker, vaniljsocker och kanel till en fluffig fyllning med elvisp.
3. Dela degen i två delar. Kavla den ena delen till en jämn och avlång rektangel på mjölat bakbord. Bred på hälften av fyllningen och vik ihop degen. Kavla lätt på ovansidan av den vikta degen. Skär degen i ca 15 avlånga strimlor. Snurra varje strimla och rulla ihop till en bulle.
4 Lägg bullarna på plåtar med bakplåtspapper. Gör likadant med den andra degbiten och resten av fyllningen. 
5. Låt jäsa under bakduk ca 45 minuter. Sätt ugnen på 250 grader. Vispa ihop ägg och vatten. Pensla bullarna med vispet och strö över pärlsocker och kardemumma. Grädda bullarna mitt i ugnen 8-10 min. Sänk ev till 225 grader de sista minutrarna om bullarna får för mycket färg. Låt. dem svalna på galler.
 

Nu blir det lite pyssel resten av dagen, knappt någon matlagning, för det finns rester av gårdagens firande av älskad son som fyllt 15 häromdagen. Mer om det i annat inlägg. Skall nu sätta rullkniven i tyger, har fått en sådan lust att skapa av lappar. Som jag skrev på Facebook häromdagen, jag har fått domen av optiker att det är progressiva och läsglasögon som gäller. Det bekräftar bara vad jag misstänkt-, lusten att göra lapptäcken, baka småkakor och sticka, - jag är på så god väg att bli tant. 

 
 
 
 
 

En grymt god tomatsoppa

Det finns två man verkligen kan lita på här i världen. Det är väl gott att veta?
 
Det ena är Allt om mats recept och den andra är Monika Ahlberg. Enligt mina smaklökar blir det rätt varje gång jag testar recept från dem. Denna gång testade jag en tomatsoppa från Monikas nya, vackra soppkokbok. 

 
 
Soppan var så god, att jag inte ens tror man behöver tycka om tomater för att gilla den. Dessutom var den barnsligt enkel att göra och var färdig på ett litet kick. Förslaget i boken är att servera med ugnsrostade kvisttomter och mozzarella, vilken antagligen höjer soppan en division. Men då den lagades här i kväll under ett plötsligt infall och utan planering, kokade små yttepyttiga stjärnmakaroner och hade till som lite extra fylle.
 
 
Tomatsoppa
 
1 gul lök, som hackas och fräses i 2 msk smör i 3-4 minuter, på medelvärme.
I med 2 burkar krossade tomater och 1-2 dl vatten. Smula ned 2 hönsbuljongtärningar och låt koka upp. Tillsätt 2 dl grädde och låt sjuda cirka 5 minuter. Smaka av med basilika, salt och svartpeppar.
 

Hur kan något så enkelt bli så gott?
 
 
 
 
 
 
 
 

5:2

Min syster-yster efterfrågade inspirerande recept för att få lust att följa 5:2-dieten. Detta är väl det bästa jag har, hittat på nätet. 
 
 
He, he. Kanske kommer på ytterligare tips...;)
 

Inbakad räksoppa


Har lust att börja blogga igen, så jag tar och dammar av min kära blogg. Blogglusten drabbade mig när jag stod och rörde i en gulaschsoppa häromdagen och njöt. Höstens mat är så härligt inspirerade (he he, vilken mat är inte det?) och jag fick en enorm lust att skriva om min gulasch, den vackra hösten och glädjen över långkok. Men jag gjorde inte det utan jag börjar om mitt bloggande med vad som borde varit en given succé. HA! 
 
Inbakad räksoppa.  (4 port)
Säkert! Hrpff!
 
Skala 500 gr räkor. Fräs skalen, ihop med en lök, en morot och ½ chili som du hackat. Fräs en stund i olivolja och klicka i 3 msk tomatpuré. Lägg i 2 msk vetemjöl och rör runt ordentligt. Häll in 4 dl vatten och 3 msk hummerfond. Låt sjuda i 5 minuter. 
Sila soppan, häll tillbaka i kastrullen. Rör i 5 dl vispgrädde och låt det koka upp. Smaka av med s&p och cayennepeppar. Låt sedan soppa svalna lite. Sätt ugnen på 200 grader. 
 
Under tiden kavlar du ut fyra smördegsplattor och penslar dem med ägg.
 
Fördela räkorna i fyra portionsskålar och häll även i soppan. Lägg på smördegsplattor med den penslade sidan neråt. Pensla även ovansidan. Det är här nu du börjar bli riktigt, riktigt frusterad. Du tror nämligen att det största misstaget du kan göra, är att få räkorna för sega, men där har du fel. 
Smördegseländena fastnar inte ordentligt. Du surnar till rejält, men tänker att va sjutton, det ordnar sig när de kommer in i ugnen. 
Du sätter in skålarna i ugnen och börjar röja upp lite i köket. När du sedan tittar in i ugnen ser du att smördegsskiten glidit ned i soppan helt och hållet. 
Det är här du skriker åt din familj "Att vill ni ha kvällsmat får ni gå till Lugnets Bistro och köpa pizza!!!"  och det känns som hela världen är dum mot dig. Här finns det lite utrymme dock att sansa sig och fiska upp smördegsäcklet och rädda soppan. (Du har ju trots allt gjort dig till och fixat en fond med räkskal).
 
Fördelen är dock att när du trots allt serverar familjen soppan, så tänker du inte ens på om räkorna blivit sega eller inte, du är så gräsligt irriterad ändå.
 
Räksoppedoppad smördeg. Yuk!
 
 
 
 
 

Lövbiffrulader

Sladdar in i mataffären, vet inget, tittar i charken, väljer lövbiff. Går vidare, plockar med en liten förpackning Serranoskinka. 
 
Kommer hem, lägger ut lövbiffarna. Kryddar med s&p, paprikapulver och vitlök. Serranoskinkan på, en skiva Västerbottensost rullar sedan ihop dem och fäster med en tandpetare. 
 
Har köpt fem små lövbiffar till min matglada familj på fyra. Suck! Tur att det finns korv i kylen. 
 
Börjar grilla, potatisen är kokt innan och har bara fått lite olja och salt på sig. Stekhällen strular lite för mig
 
Lägger i hop allt på grillsidan
 
Serverar
 
Blir ombedd av familjen att komma ihåg hur jag gjorde rulladerna. De blev jättegoda.

På grillen

Jag kan vara lite sen i starten men sedan när jag kommer igång, så rackarns, är det fart på mig. Som det här när grillsäsongen börjar (ja, jag vet att man kan grilla hela året om men det är något visst när temperaturen är vänligt sinnad), då ser jag många facebookuppdateringar om grillning innan jag kommer igång. Men nu är verkligen grillen igång i den här familjen. Det har den väl i och för sig varit ett tag nu, men starten var ändå väldigt sen. Vi har gjort pizza, som jag avhandlade för några inlägg sedan och nu, potatis och kött i lite olika variationer. 
 
Jag tycker om när jag tänkt till och har en grundplan med maten några dagar framåt. Att ingredienser finns hemma och det bara är att sätta igång med matlagningen, då känns det inte alls jobbigt utan är bara lustfullt.
 
Jag gillar också skarpt de unika tillfällen då jag en ledig dag, när jag ändå håller på i köket och gör frukost liksom fixar till resten av dagens mat. Det finns ju faktiskt dagar när man inte vill stå i köket hela dagen. (Jaså??). Igår blev en sådan dag. Jag kokade små runda delikatesspotatis, gjorde köttfärssås av hälften av nötfärsen jag hade i kylen och gjorde "järpar" av resten. Kryddade helt enkelt färsen med en färdig Cevapcici-krydda och formade i järpstorlek. 
 
 
Så när kvällen kom så var det bara att grilla den förberedda Cevapcicin. Den kokta potatisen hällde jag ut på en plåt, hällde olja och flingsalt över, joxade runt och så in i ugnen ett tag på 225 grader (Snodde tipset från kära grannfrun som fyllde år och jämt häromdagen, såg i ögonvrån att hon gjorde typ så när köttet lades på grillen. Frågade inte exakt hur hon gjorde men det måste vara något sådant i och med att hon hade mängder av potatis som blev färdigt snabbt och blev god).
 
Är ju ingen särskild vacker mat, men gott blir det.
 
Lite vitlökssås och haricots vert till är fint.
 
Köttfärssåsen då? Tja, den blir dagens mat. Så det blir ingen matlagning idag. Tur är väl det för här har jag suttit och meckat lite med bloggen lite för länge, filat till kategorier och annat. 
 
När jag inte planerat mat, blir jag sur och aggressiv. Tyvärr händer det lite för ofta. Men ibland kan panikhandling i mataffär en halvtimma innan man är akuthungrig bli rätt bra. En liten trevlig lövbiffhistoria blir det i nästa inlägg... 
 
...en cliffhanger...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Thé på maten

 
Mycket mynta, lite kinesisk evighetsört och lite söt stevia på det. Fräscht i sommarvärmen.

RSS 2.0