Varm macka

 
 
Det här mina vänner är bilden på ren och sann lycka. Det är även rejält fjäsk för sonen, fast det är han värd, han är världsbäst. Köpte få men asdyra kantareller på Ica, fyllde på med några champinjoner. Stekte upp dem med lite scharlottenlök. La det på skivor av gott lantbröd, några skivor chevré och prästost på det och in  ugn en liten stund. Så gott det blir, glad att det finns en till i familjen som gillar den kombon. "Naturligt svingott!" kommenterade sonen. 
 
Nu friskar Simone i och vi dricker glögg. Det får man göra i slutet på oktober när det är storm. Sådetså!

De ultimata kanelbullarna

Det är söndag och regnet faller lite lätt på hustaket. Just där jag sitter just nu har vi platt tak och därmed hörs regnet lite extra väl. Jag tycker det är så mysigt. Älskar det ljudet samt hösten och dess mustiga färger. Den här hösten i synnerhet har det varit lätt att tycka om, den har ju varit magiskt vacker.
Året rent allmänt har ju varit kanon, sommarn tog sig efter ett tag och blev ju jättefin. Sommaren går sedan över i en som höst är ljummen och klar. Att det regnar lite nu tycker jag verkligen vi kan förlåta. Skulle inte förvåna mig ett dugg om året avrundas med att vi får en jul där feta, fina flingor dalar ner vykortsvackert. Då går ju 2013 till historien som det året man vill kopiera årstiderna rakt av hädanefter. 
 
Så här såg det ut när jag kom till jobbet häromdagen
 
Jag har bakat kanelbullar i alla år. Visst har det blivit goda, men sist jag bakade blev det gudomliga. Jag fick lova barnen att baka detta recept hädanefter. Hittade receptet i ett av de nyare numren i Allt om mat, och precis som jag snuddade vid i föregående inlägg. Allt om mat kan man lita på. I texten innan receptet står det.
"Här är de ultimata kanelbullarna. Mycket smör, mycket kanel och mycket kardemumma- bättre än så här blir det inte"
Jag säger bara "Amen!" till det. Redan när degen jäste kändes det på doften att det här skulle bli bra. Vaniljsocker i degen har jag aldrig haft tidigare, rackarns vad det gjorde skillnad både i doft och som det senare skulle visa sig, smak. Smart tyckte jag också att det var att vispa ihop fyllningen innan man bredde ut den, det har jag heller aldrig gjort tidigare. Sedan som kronan på verket fattade jag äntligen hur man skulle snurra ihop bullen så man får en snygg knut. Så resultatet blev en grymt god bulle som "dröp av smör" när den var färdig, dessutom var bullarna de snyggaste någonsinn i det här huset.
 
Nöjd, jo men visst. 
 
Klassiska kanelbullar (Allt om Mats recept)

150 g smör
5 dl mjölk
1 msk grovstött kardemumma
50 g jäst
1½ dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
½ tsk salt 
13-14 dl vetemjöl + 1 dl till utbakning ( 780-820g+60g)
 
(Vetedegen, en användbar grunddeg)
Smält smöret. Tillsätt mjölk och kardemumma och värm till fingervarmt. 
Smula sönder jästen i en bunke och vispa ihop med smörmjölken. Tillsätt socker och vaniljsocker. 
Arbeta in salt och mjöl till en jämn deg. Arbeta degen ca 5 min i en hushållsassistent eller 10 min för hand. Låt degen jäsa övertäckt ca 1 timme. 
 
Till 30 bullar:
1 sats vetedeg,.
200 g rumsvarmt smör
2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2½ msk mald kanel
 
Pensling: 
1 ägg + 1 msk vatten
 
Garneringen:
4 msk pärlsocker
1 msk grovstött kardemumma
 
1. Gör vetedegen enligt grundreceptet
2. Vispa ihop smör, socker, vaniljsocker och kanel till en fluffig fyllning med elvisp.
3. Dela degen i två delar. Kavla den ena delen till en jämn och avlång rektangel på mjölat bakbord. Bred på hälften av fyllningen och vik ihop degen. Kavla lätt på ovansidan av den vikta degen. Skär degen i ca 15 avlånga strimlor. Snurra varje strimla och rulla ihop till en bulle.
4 Lägg bullarna på plåtar med bakplåtspapper. Gör likadant med den andra degbiten och resten av fyllningen. 
5. Låt jäsa under bakduk ca 45 minuter. Sätt ugnen på 250 grader. Vispa ihop ägg och vatten. Pensla bullarna med vispet och strö över pärlsocker och kardemumma. Grädda bullarna mitt i ugnen 8-10 min. Sänk ev till 225 grader de sista minutrarna om bullarna får för mycket färg. Låt. dem svalna på galler.
 

Nu blir det lite pyssel resten av dagen, knappt någon matlagning, för det finns rester av gårdagens firande av älskad son som fyllt 15 häromdagen. Mer om det i annat inlägg. Skall nu sätta rullkniven i tyger, har fått en sådan lust att skapa av lappar. Som jag skrev på Facebook häromdagen, jag har fått domen av optiker att det är progressiva och läsglasögon som gäller. Det bekräftar bara vad jag misstänkt-, lusten att göra lapptäcken, baka småkakor och sticka, - jag är på så god väg att bli tant. 

 
 
 
 
 

En grymt god tomatsoppa

Det finns två man verkligen kan lita på här i världen. Det är väl gott att veta?
 
Det ena är Allt om mats recept och den andra är Monika Ahlberg. Enligt mina smaklökar blir det rätt varje gång jag testar recept från dem. Denna gång testade jag en tomatsoppa från Monikas nya, vackra soppkokbok. 

 
 
Soppan var så god, att jag inte ens tror man behöver tycka om tomater för att gilla den. Dessutom var den barnsligt enkel att göra och var färdig på ett litet kick. Förslaget i boken är att servera med ugnsrostade kvisttomter och mozzarella, vilken antagligen höjer soppan en division. Men då den lagades här i kväll under ett plötsligt infall och utan planering, kokade små yttepyttiga stjärnmakaroner och hade till som lite extra fylle.
 
 
Tomatsoppa
 
1 gul lök, som hackas och fräses i 2 msk smör i 3-4 minuter, på medelvärme.
I med 2 burkar krossade tomater och 1-2 dl vatten. Smula ned 2 hönsbuljongtärningar och låt koka upp. Tillsätt 2 dl grädde och låt sjuda cirka 5 minuter. Smaka av med basilika, salt och svartpeppar.
 

Hur kan något så enkelt bli så gott?
 
 
 
 
 
 
 
 

5:2

Min syster-yster efterfrågade inspirerande recept för att få lust att följa 5:2-dieten. Detta är väl det bästa jag har, hittat på nätet. 
 
 
He, he. Kanske kommer på ytterligare tips...;)
 

Inbakad räksoppa


Har lust att börja blogga igen, så jag tar och dammar av min kära blogg. Blogglusten drabbade mig när jag stod och rörde i en gulaschsoppa häromdagen och njöt. Höstens mat är så härligt inspirerade (he he, vilken mat är inte det?) och jag fick en enorm lust att skriva om min gulasch, den vackra hösten och glädjen över långkok. Men jag gjorde inte det utan jag börjar om mitt bloggande med vad som borde varit en given succé. HA! 
 
Inbakad räksoppa.  (4 port)
Säkert! Hrpff!
 
Skala 500 gr räkor. Fräs skalen, ihop med en lök, en morot och ½ chili som du hackat. Fräs en stund i olivolja och klicka i 3 msk tomatpuré. Lägg i 2 msk vetemjöl och rör runt ordentligt. Häll in 4 dl vatten och 3 msk hummerfond. Låt sjuda i 5 minuter. 
Sila soppan, häll tillbaka i kastrullen. Rör i 5 dl vispgrädde och låt det koka upp. Smaka av med s&p och cayennepeppar. Låt sedan soppa svalna lite. Sätt ugnen på 200 grader. 
 
Under tiden kavlar du ut fyra smördegsplattor och penslar dem med ägg.
 
Fördela räkorna i fyra portionsskålar och häll även i soppan. Lägg på smördegsplattor med den penslade sidan neråt. Pensla även ovansidan. Det är här nu du börjar bli riktigt, riktigt frusterad. Du tror nämligen att det största misstaget du kan göra, är att få räkorna för sega, men där har du fel. 
Smördegseländena fastnar inte ordentligt. Du surnar till rejält, men tänker att va sjutton, det ordnar sig när de kommer in i ugnen. 
Du sätter in skålarna i ugnen och börjar röja upp lite i köket. När du sedan tittar in i ugnen ser du att smördegsskiten glidit ned i soppan helt och hållet. 
Det är här du skriker åt din familj "Att vill ni ha kvällsmat får ni gå till Lugnets Bistro och köpa pizza!!!"  och det känns som hela världen är dum mot dig. Här finns det lite utrymme dock att sansa sig och fiska upp smördegsäcklet och rädda soppan. (Du har ju trots allt gjort dig till och fixat en fond med räkskal).
 
Fördelen är dock att när du trots allt serverar familjen soppan, så tänker du inte ens på om räkorna blivit sega eller inte, du är så gräsligt irriterad ändå.
 
Räksoppedoppad smördeg. Yuk!
 
 
 
 
 

RSS 2.0