Sambal Oelek-kotletter

Hej! Det är Alice här! Världens bästa tjej!!!!! :) (Jag vet att mamma tycker det)
 
Nu är Catrin här. Så kan det gå när man loggar in i bloggen och inte själv börjar skriva med en gång. Dottern har helt rätt, så det får stå kvar. (Hon kan mitt inlogg också så, he he, en vacker dag gör hon kanske inlägg här utan att jag ens vet om det.)
 
Maken spelade musik här hemma idag som det var något bekant med. Nja, inte själva musiken utan rösten. En röst som jag tycker är underbar. Det var tydligen Jimi Jamisons, sångaren i Survivor, soloplatta. Visste inte att han "gone solo". Jättemysigt med en rejäl flashback till de ljuva ungdomsåren när jag varvade Survivor och Magnum på min vansinnigt käcka skivspelare. 
 
Nu blir det en snygg övergång till kotletter.
 
Jag kan inte steka kotletter. Min mamma kan. De blir så himla goda hemma hos henne. Fin stekyta och så möra. Jag har stått bredvid henne när hon steker, allt för att jag skall lära mig men nej, stört omöjligt. Jag är obildbar och kotletterna blir astrista. När jag då har åtta kotletter hemma hos mig, så gör jag Sambal Oelek-kotletter i ugn. De skall vara där länge, så det är bra att förbereda till nästa dag. I morgon är det dottern som blir glad av maten. Hon gillar dessa stenskarpt och helt skall det vara tunn-tunn pasta till som vi kallar det. Urtunna spagetti helt enkelt. Det är värt det. En glad dotter är ljuvligt.
 
Sambal Oelek-kotletter
 
7-8 st benfria kotletter
2 dl creme fraiche
3 dl grädde
½ dl soja
1½ tsk sambal Oelek.
 
Lägg kotletterna i en ugnsfast form. Blanda ihop övriga ingredienser och häll ut dem över kotletterna. 175 grader i 1½ timma. 
 
Denna gång stekte jag till kotletterna innan jag lade dem i formen. Det har jag inte gjort innan. Ville ge dem lite yta först, få se om det blir bra.
 
Annars nu för tiden känns det mest som jag vill vara här 
 
 
eller här
 
 
där det finns sådana här
 
och man kan vara där
 
 
eller stanna kvar hemma på Getterön och ha en sådan här dag
 
 
Men, jag folkar nog till mig till advent. 
 
 
 
 
 

Köttfärslimpa

Vid matbordet berättade maken om ett naturprogram han såg igår om bl a valar vid Patagonien som är den sydligaste delen av Sydamerika. Tydligen födde dessa valar ungar på ett ton. Jag upprepar, ett ton. Dessa ungar diar ungefär 200 liter mjölk på ett dygn. (Hur man nu räknar ut sådant, det övergår mitt förstånd.). Då börjar man ju genast osökt undra med vilken fart mjölken kommer forsande vid själva diandet och vad händer om det inte fungerar? Kan valmammor få mjölkstockning? Kan de i så fall hantera detta? Kan det vara då en val strandar? ;) Dessa intressanta frågeställningar togs tydligen inte upp i programmet men det har sysselsatt min hjärna sedan lunch.
 
Ja, ja köttfärslimpan blev ok. Men, jag vet inte riktigt. Jag älskar basilika men det är något när det blir uppvärmd som inte riktigt imponerar. Jag funderar på i fall jag använder basilika i varm mat i några andra rätter jag gjort, det måste jag väl? Det var kanske just var till detta som jag inte tyckte det blev helt hundra. På sommaren, när tomat verkligen smakar tomat är det i alla fall underbart med basilika till en skivad tomat.
 
Blandade 500 g nötfärs med hackad lök, två pressade vitlöksklyftor, 1 ägg, salt och peppar. Formade det till en limpa i en ugnsfast form. Tryckte med handen en bred skåra längs i vilken jag fyllde med hackad rökt skinka, minimozzarella och basilika.
 
Det är i alla fall vackert med basilika.
 
Såg till att köttfärsen täckte fyllningen
 
 
och sedan satte jag in den i 200-gradig ugn i 25 minunter.
 
 
Härligt, lite god mozzarella tittar fram.
 
Serverade den med potatismos och massa grönsaker. Till den som inte ville ha så mycket potatismos till, knäcktes valnötter över grönsakerna. 
 
 
 
 
 
 

Exotisk fläskfilé

Ni skall bara veta hur härligt det doftar i vårt hus nu. Det finns nämligen en exotisk fläskfilé i ugnen. Vitlök, curry och mangochutney.... aaaahhh!
 
Jag gillar gratänger, speciellt de dagar man verkligen vill göra annat än pilla med mat. Slafsa i ingredienser i en form, hyst in i ugnen. Typ så.
Jag tror jag har tagit det här receptet från Gourmetmorsan.blogspot.se. Nu när jag skulle dubbelkolla, hittade jag det dock inte där. Gourmetmorsan har i fall en väldigt trevlig blogg med lite mer stil på än vad jag har här. Hon har fantastik receptbank med bra recept. Går ni in och kollar där kanske ni kommer på att ni inte behöver mig, så håll er därifrån... He he! 
 
 
Exotisk fläskfilé

150 gr bacon
500 gr fläskfilé
s&p
2-3 bananer (jag tog bara en, är lite skeptisk mot banan i mat, så jag kör light)
1 burk mandarinklyftor
3 dl matl grädde
3 tsk curry
3 msk mango chutney
1 pressad vitlöksklyfta
 
Skär filén i skivor. Stek dem i stekpanna med salt och peppar. Lägg köttet i ugnsäker form. Klipp baconen i bitar och stek dem knapriga. Skiva bananerna och låt mandarinklyftorna rinna av. Fördela över köttet.
 
Blanda grädde, curry, mango chutney och vitlök. Häll blandningen över köttet.
 
 
Gratinera i mitten av ugnen i 20 minuter. Servera med ris och sallad.
 
Till avslutning, lite vår i en kopp.
 

Gryta och en Croque

Det finns tyvärr inte så mycket vilt i det här hushållet. Men för ett tag sedan fick jag en älgstek av min jägarsvåger. Idag fanns den tinad i mitt kök. Underbart! Vilken fantastik köttbit. Det kanske var ett helgerån att dela en älgstek  i små grytbitar, men jag lovar er sällskapet kunde inte vara bättre, så mitt samvete är ändock rent. Jag njöt när jag skar upp köttbiten. Är viltkött alltid så läckert? Kan man få en bättre present än något matrelaterat? 
 
Jag tog cirka 350 gram rimmat sidfläsk och stekte upp tillsammans med grytbitarna, cirka 1 kg. Brynte det i min stekgryta. Kryddade med salt, peppar och timjan. Hällde över 5 dl rödvin. Lät det koka i 30 minuter. 
Under tiden skivade jag 2 gula lökar (har turen att ha en hel familj som älskar lök) brynte det, tillsammans med en näve torkade trattkantareller från i höstas. Det stod champinjoner i receptet som jag utgick från så det blir väl bra också. (Svamp, gillar bara 3/4 av familjen tyvärr, men ibland så måste den resterande fjärdedelen finna sig i att plocka bort svamp på sin tallrik).
 
I med löken och svampen i grytan och låt den sjuda en timma till. Det beror givetvis på om köttet "trillar isär" då eller inte. Kanske behöver den en stund till. 
 
Det blev plågsamt för en hungrig själ att gå där i köket. Grytan smakar underbart. jag gick och småsmakade på såsen hela tiden. Tänk att så lite kryddning kan bli så enastående gott. Jag häller på lite grädde också och då är vi nära fullkomlighet. Doften som kommer när man öppnar locket. Åååh! Och jag är hungrig. 
 
Tur då att jag har tapenaden kvar. Om ni nu läste och även kommer ihåg mitt inlägg häromdagen när jag gjorde tapenade, så hittade jag även ett recept på hur man kunde använda den. Det var jag tvungen att göra nu. 
 
Croque med tapenade
 
Vitt bröd
Tapenade
Parmaskinka
Skivade tomater
Ost
Basilika
 
Bred tapenade som smör på brödet, täck med skinka och lägg över tomaterna, basilikablad och ost. 
 
Gratinera 12-15 min i 225 grader.
 
Så skulle man göra. Jag hade dock ingen tomat eller basilika men tog lite mozzarella istället. Till det drack jag upp det lilla vinet som var kvar och tyckte att det inte är så dumt med tisdagar i februari i alla fall. Njöt en lång stund av den tanken tills jag kom på att det är onsdag. Det förklarar saken till viss del. Onsdagar är så mycket trevligare. I februari eller vilken annan månad som helst. 
 
Och vad ännu bättre är, nu är kvällsmaten fixad till i morgon. Jag är nämligen mätt nu. 

Inbakad fläskfilé med hasselbackspotatis

Så grymt omodern mat, på mer än ett vis, blev det den här kvällen. Men ack så gott. Inbakad fläskfilé med hasselbackspotatis.Vad skall det bli här näst undrar ni med viss bävan. Tänker hon drista sig att göra en Flygande Jakob snart eller? Mycket möjligt. You can take the girl out of the eighties but you can´t take the eighties out of the girl.
 
Tror ni inte jag blev glad när jag rafsade runt lite i frysen och hittar sparris. Det blev ju så fint till. Längtade jag inte efter våren innan så gör jag det nu. Åååååh-vårprimörer. Det är inte samma sak så här. Sparrisen blir lite ledsen i frysen och inte så spänstig. 
 
 
Nu:
Ta fram två stycken ark av fryst smördeg så de får tina lite.
 
Gör sedan i ordning potatisen. Skala och skar potatisen i skåror, äsch ni vet hur man gör Hasselbackspotatis. (Jag snålade inte med det smälta smöret jag penslade på.)  Ugn 225 gr i c:a 45 min. 
 
Skär en fläskfilé i 1½ cm-stora skivor. Stek dem klara, salta och peppra. Blanda Philadelfiaost med vilka kryddor du vill. (jag tog paprikapulver och en god vitlökskrydda jag har som verkligen smakar riktig vitlök.)
 
 
Kavla ut smördegsbitarna. Dela varje bit i fyra delar. Lägg en rejäl klick av philadelfiablandningen på en fläskfilé bit och linda rund smördegen. Pensla med vatten och strö över sesamfrön. In i till potatisen i ugnen, så får de samsas där i cirka 20 minuter. 
 
 
 
 
Jag tog färdigköpt Bernaissås till. Det blev så där. Lite för stabbigt. Bättre hade det varit om man gjort en rödvinssås eller liknade till tror jag.
 
För övrigt. Drick något gott till och du kommer att vara så nöjd efter den här maten. 
 
Diskat och klart!
 
I morgon skall jag spisa opera. För första gången i mitt liv. Turandot. Häpp!

Baconbiffar

"Vad goda biffarna blev" sa maken när jag ringde hem från jobbet idag.
"Vilka biffar?"
"De biffarna du hade skrivit upp på din matplaneringslista"
"Biffarna med bacon i, har du gjort dem?" 
"Ja och de blev jättegoda"
"Men, men har ni sparat till mig?"
 
De hade de gjort och han hade rätt. De var jättegoda. Jag åt dem nu när jag kom hem. Det var inte fel. Hur roligt jag kan tycka det är att stå i köket så är det svårslaget att det finns mat klar när man kommer hem och är hungrig. 
 
Gissa om jag kommer att fortsätta med mina matplaneringslistor och se till att ingredienserna finns hemma. Förutom att det motverkar deppigheten som infinner sig när man kommer hem, öppnar kylskåpet och skall komma på något just då att äta, så får det äkta hälften som inte tycker denna planering är fullt lika roligt att fixa till rätterna om han är hemma. Win/win. 
(Det kan gå veckor utan att jag planerar, då lackar jag ihop. Men det är inget jag tänker erkänna på min blogg...)
 
Baconbiffar
 
500 g nötfärs
1 pkt bacon, fint strimlad
3 msk finhackad lök
1 ägg
1 vitlöksklyfta
1 tsk finhackad, färsk timjan
1 tsk fransk senap
1 msk konc. kalvfond
sv. peppar
 
Stek bacon och lök någon minut för att sedan få svalna.
Blanda ihop alla ingredienser, smaka om du behöver salt. Baconet är ju salt. Forma till åtta biffar som steks i 3-4 min på var sida. 
 
Till detta var ett recept på en tomatsås gjord på tomatpuré men den var så himla trist att den får ni inte receptet på. Ni kan säkert göra en mycket godare tomatsås själva.
 
 
 
Servera med bandspagge och grönsaker. Om ni smular lite valnötter över, behöver ni inte äta så mycket pasta till. Det är gott och blir lite "spännande" knaprigt. (Ursäkta mig vad tetigt det lät). Man behöver inte så mycket kolhydrater så här på kvällen i alla fall. Åtminstone inte i januari.  
 
 

Lamminnerfilé med vitlök och rosmarin

Har alltid känt att det är lite trixit att steka till en köttbit. Har liksom inte fått upp något köttstekningssjälvförtroende. Det kan bero på att jag sällan övar, överlåter det gärna åt maken. Men nu blåser förändringens vindar, fru Johansson skall börja steka kött.
 
Köpte lamminnerfilé häromdagen, har längtat efter det länge och idag blev det söndagslunchen. Det är ju ett rätt lätt övningsobjekt. Läste mig till att 2-3 minuter på var sida var lagom. Hällde upp lite olja, hackad rosmarin och vitlök och masserade in det i köttet. Lät det sedan ligga framme ett tag. Stekte filéerna sedan i smör. 
 
 Inte farligt alls...;)
 
Potatis skalades och klyftades, blandades med olivolja, lite honung och Sambal oelek och in i 225-gradig ugn i 20-30 min. Tiden beror ju mycket på hur mycket potatis det är. Fick tips igår att bereda potatisen på det viset och det blev så gott. 
 
Vi åt detta med mycket kokta grönsaker och rivna morötter, det är liksom det jag tror på och som mer ska bli min melodi. Fylla tallriken med mycket grönsaker, men ändå äta det jag vill. Men inte så mycket av allt det andra, hela tiden. Äta god potatis och en god köttbit, råga tallriken med fina grönsaker.
Potatisen, pastan och brödet vill jag skall vara med, men inte i enorma kvantiteter. Jag vill äta så. Och så vill jag röra på mig, mycket. Det kan nog bli bra. Vi får se. Jag lär väl rapportera.
 

Korsikansk köttgryta

Ett härligt långkok som blir så bra. Det är en minimal arbetsinsats, det krävs i princip bara att man går hemma och dräller och kan röra om i grytan lite då och då. Det bästa av allt är att du gjorde den igår så idag när gästerna kom var den klar och mer smakrik än den var igår.
Högrev, en prisvärd köttbit som blir så god när den fått koka så den nästan faller isär. 
 
Korsikansk köttgryta

1 kg högrev
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
150 g rökt sidfläsk
500 g krossade tomater, ta inte allt från början utan 3/4, du kanske inte behöver riktigt allt
örtkryddor (timjan, lagerblad, persilja)
2 dl vitt vin
s&p
ev 300 g svamp
parmesan till servering.
 
Skär lök i tunna skivor, finhacka vitlök, fräs i olivolja utan att det tar färg. 
Skär kött i munsbitar, tärna fläsket och fräs tillsammans i en annan panna. Lägg sedan över det i samma gryta som löken. Lägg in resten av ingredienserna och låt sjuda i 2-3 timmar. 
 
Äts med bandspaggetti och riven parmesan.
 
Jag tycker även det är trevligt att servera syltlök, oliver och ölkorv i skålar vid sidan om så man kan plocka lite som man vill till grytan. 
 
 
Den här grytan tycker jag är så god att jag nästan vill tvinga folk att göra den. 
 
Receptet har jag hittat i Tomas Tengbys bok Välkommen på middag.

RSS 2.0